Vissa hundar blir man extra kompis med. Har man tur får man en gång i livet uppleva själfrändskap med en hund.

Så var det med mig och Grynet, som fick somna in några dagar före sin 4-årsdag.

 

Det är tyst i huset nu. Det är jag som är tyst. I 4 år har jag snackat med mitt Gryn dagarna i ända.

Hon har varit alldeles bredvid mig, dag som natt.

Vi har tillsammans gått djursjukvårdar-utbildningen, letat och sedermera köpt hus, skaffat småhundar och katter….tillsammans….

Hon lever kvar i allas våra hjärtan.

 

När Grynet var liten och vi gick utbildningen i Skara stannade en tant oss på gatan och ville hälsa på den lilla borderterriern.

Min kamrat Madeleine var med och när tanten klappade om Grynet så sade hon ”ååååh, mattes lilla hjärtegryn!”.

När damen hade spatserat iväg med sin käpp i högsta hugg sade Madeleine ”hon vet inte hur rätt hon har…”

Och visst var det så. Hon VAR mitt hjärtegryn och hon kommer alltid att vara detsamma.

Jag är glad över att ha fått äran att spendera 4 härliga år med denna min själsfrände och en vacker dag kommer

jag att kunna tänka på henne utan att tårar trillar ned för min kind. Hon saknas.

Mitt hjärtegryn.

 

/Anna-Karin, maj -03