Mentalbeskrivnings-dag bland myror och spöken!!!

Matte jagade upp mig på morgonen. Så for vi iväg till Alingsås brukshundsklubb där dom skulle gå igenom mitt psyke sa

matte. Vá? -sade jag. I alla fall så visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mej, men att det skulle vara såhär både roligt

och utmattande kunde jag aldrig tro!!!

Såhär var det:

 

Först skulle man hälsa och bli klämd på.

-Inga problem. Pussar har jag massor och massage är alltid skönt!

 

Sedan skulle man leka jage med en trasa som for fram över stock och sten. Kul.

-Men att stoppa den i munnen!? -ALDRIG!!! Man vill väl inte ha kennelhosta heller!?

 

Sedan skulle man inte göra någonting.

-Så då gjorde jag ingenting.

 

Sen stod det en regnkappeiförd tok och hoppade runt i skogen. Trodde jag skulle leka med han.

Pytts.

-Kom inte fram i tid. 2 sekunder för sent.

Men jag hälsade och var hövlig efter att ha varit mycket ilsken.

Vem visste vad han kunde ta sig för? Jag hade ju värnlösa matte att tänka på också!!!

 

Raskt vidare till en jäkla skrämsel-overall som jag hoppade högt av när han for upp från sitt gömsle.

-Men jag släppte honom aldrig med blicken och hade full koll på honom. 

Hälsade också på han efter att matte hade satt sig på huk framför.

Hoppade upp på hennes rygg också så jag kunde kolla av honom lite högre upp liksom.... Helt ofarlig.

Ingen reaktion efter det. Noll. Han var ju urlöjlig.

 

Rassel och skrammel efter det.

-Ja, jag är ju inte döv, så jag hoppade ju till så klart. Men sedan gick jag fram och kollade av oljudsmaskinen självmant.

Matte fick hämta mig där. Intressant konstruktion.

Kan säkert skrämma skiten ur Savannah om man bara fick matte att

bygga en. Jag har ritningen i huvudet nu.

Sedan fick man spatsera förbi några gånger -och det var ju bara löjligt. Puh!

 

Efter det så var det äckligt. 2 spöken som attackerade från 2 håll.

-Då drog jag mig lite undan och räknade ut olika flykt-vägar för både mig och matte.

Hon var som totalt blind. Bara stod där.

Men när hon fick syn på dom gick hon fram och avtäckte dom och då gick jag också fram.

Skönt att det inte bara var jag som såg dom.

Jag är ju inte ögonlyst ännu, så man blir ju lite fundersam.

"Ghosts on cornea" -är det en diagnos måntro?

 

 

Sedan var det pangeli-pang, och det hörde jag ju också så klart.

-Men lajade med matte när man skulle vara aktiv och satt snällt under avslappnade former när man skulle göra ingenting.

Matte är jättenöjd och jag är jättetrött. Vem visste att jag var så modig säger hon?

(Jo, det visste jag ju så klart.

Konstigt att man hela tiden måste BEVISA saker för omgivningen. 

Matte darrade däremot lite på tårna, det är jag säker på!

 

 

Tass från mej, den totalt orädda, oförskräckta, morska och söta Gullan!

(som har legat och sovit sedan vi kom hem för 10 timmar sedan kan matte avslöja....hrm....)