Så har hösten slagit klorna i oss med förvarning om att det kommer en vinter även i år.

Här kan du se vad vi hittar på under de mörka månaderna. Kan bli lite vad som helst helt enkelt!

 

Jahapp. Nu är det jättelängesedan som vi uppdaterade här,

och jag (Kråkan) kan lova att skammen har gått på torraste land flera gånger om sedan sist!

 

 

Och när vi kom hem på annandag jul så hade vi en helt orörd trädgård

(annat än vad man kan säga om inne i huset för där hade katterna förgiftat luften överallt när vi varit borta -och någon hade legat på min kudde i sängen!!!!) med massor av snö. Vi gav oss ut på vedhämtnings-uppdrag med matte,

men hujj vad jobbigt det var att ta sig fram i snön! Matte tog foton på oss på väg till veden. Vi gick på det ett par gånger,

men sedan stod vi på trappen och väntade på henne. Det var skitjobbigt rent ut sagt att trycka sig fram genom den vita massan....

 

 

För det första så blev vi deporterade till Mariestad över jul!!!

Eller ja. Det var inte där det började egentligen.

Det började med att vi skulle skicka goda ap-paket till våra kompisar och fick utstå en hel hög med härlig-doftande klappar

på matsalsbordet i en hel vecka innan dom försvann med tomteposten -och vi fick inte smaka!!!!

Sedan fick vi åka på pensionat i Mariestad alltså. Mattarna skulle till soooolen sade dom. -Men där fick dom tji!

Det regnade och blåste mest hela tiden och soltimmarna blev till antalet FYRA! Ha, ha!

 

Men dom hade haft det trevligt sade dom och ätit gott och träffat roliga människor och druckit öl och allt vad det var.

Och vi andra (jag, mamma Gullan och mormor Grodan) var på pensionat alltså.

Det är jättebra på Mariestadspanget och matte kontrollerade att vi skulle få ha julklappar med oss INNAN hon bokade sin regnsemester.

 

 

-Jahapp, ni kanske trodde att Gullan undkom fotograf-fotograferingen?

Gjorde hon inte.

Eftersom Gullis vid tidpunkten var sjukskriven så slapp hon att vara med och

"pussa på folk" en hel dag, men hon kom glatt in för att bli fotograferad.

Men när Arn-riddare kommer in i lokalen samtidigt som man skall

bli förevigad så är det ytterst svårt för en liten noffa att kika in i kameran.

-Vem vet vad hästar kan hitta på när dom är INOMHUS!?

 

Söt som socker är hon i alla fall och jag är så glad och lycklig över att

Gullan nu återigen är sitt vanliga busiga jag efter alla

mystiska symtom som alla troligen kom sig av en spökande livmoder!

 

Vill ni kika på vad Jan-Åke Roos håller på med när han inte fotar

just trolltassar så kan ni kika in på fotodille där

han och några andra fotografer visar upp sina bilder!

 

 

Tidigare i oktober var Kråkan med som visningshund

på en öppet-hus-dag hos en av djur-och-natur-butikerna i Lidköping.

Vi skulle prata om, och förklara, vad klicker är och vad det går ut på.

 

Kråkan pussade på många människor den dagen och när

hundfotografen Jan-Åke Roos, som också är med i Götene BK,

hade lite tid över så övertalade han Kråkan

att komma till "studion" så att han fick föreviga hennes söta lilla ansikte.

 

Och jag vet inte.

Som opartisk matte så tycker jag nog att när det gäller 

"hur söt man egentligen får bli"

så torde Kråkan ligga farligt nära gränsen.... 

Efter denna dag med mingel och fotografering var hon

trött och nöjd och ytterst glad över en påse med hundmat hon fått i present!

 

 

 

Med härligt höstväder bestämdes det att Gullan och Kråkan skulle få prova på viltspår, äntligen.

Trollet och Grodan har viltspårat och varit jätteduktiga, men det har av någon outgrundlig anledning

inte blivit av att jag lagt just blodspår för de två små svarta. Sagt och gjort. Spår lades och Kråkan fick ett kort,

kort nybörjarspår, för jag anade att det kanske inte skulle vara sådär "tjoflöjt, vad kul det är att spåra" för henne.

Gullan fick ett lite längre spår för nybörjare eftersom hon har en del "jakt i sig" och efter att dom legat till sig fick flickorna ut i spårskogen.

Mycket riktigt. Kråkan tyckte att det var mysko med blod i skogen och följde spåret mycket sakta och metodiskt

-ständigt redo för att det skadade viltet skulle hoppa fram ur en buske och säga "Buhuuu".

Hon sökte stöd hos mig flera gånger och tyckte att det var en underlig aktivitet som hennes matte lurat ut henne på.

Klöven hittades men hujja vad läbbig den var...

Gullan körde sitt spår som på räls med sträckt lina och med härlig intensitet.

Klöven markerades med nosen och hon var mycket stolt över att hon hittat det extremt skadade djuret.

-Ingen av tjejerna hade något som helst intresse att ta klöven i munne. Blähhh!

På bilderna är Kråkan till vänster och Gullan till höger.

 

 

Kråkan har tillsammans med broder Nicke gått en "aktiv promenad-kurs"

på Brukshundklubben i höst och den 18 oktober var det avslutning i strålande solsken!

Förra sommaren spelades filmen "Bröllopsfotografen" in och nu har den äntligen haft premiär!

Jag och mamma hade statistroller (typ vandrande tapeter) och var självklart och kikade på första föreställningen.

Jodå. Dom hade inte klippt bort oss, hi, hi.

 

Något som var hur lustigt som helst var att det på premiärdagen stod om filmen i Skaraborgs Läns Tidning.

Med ett foto som regissören Ulf Malmros själv har tagit. Och vem poppar fram där med sitt lilla huvud mellan skådespelarna om inte...

Klicka här för att se tidningsutklippet!

 

Nicke, Curious Of Course, har också varit i tidningen!

Men han valde en rikstäckande tidning, Hund Liv, som illustration för hälsan själv...

Klicka här för att se hur han på ett glatt och fartfyllt sätt representerar noffarna i tidningen!

 

 

Flickorna har Nicke på helgkollo och det är full fart.

Som ni ser har Gullan blivit befriad från sin tjabbiga livmoder -och blivit berikad med en "badrings-tratt".

Och Gullan är redan mycket piggare, bara 4 dagar efter operation!!!!

Från vänster: Kråkan, mamma Gullan och Nicke.

 

 

Från och med idag (17 oktober 2009) har Tage permanent bostadsadress hos sina tidigare fodervärdar.

Vi uppvaktade honom självklart med allehanda presenter och han är en hejjare på att öppna paket!

Vi önskar allt gott i framtiden för denne vår prins....

 

 

 

I början av oktober åkte vi till Strömsholm för att utreda varför Gullan har betett sig konstigt.

Vi bodde på Kolbäcks Gästgiveri och njöt av härliga omgivningar!

Och Gullans diagnos? Mummel, mummel. Det enda konstiga man hittade var en tjabbig livmoder och äggstockar....