Jag har haft en del ”baklucke-kontakt” med en schäfertjej som förutom att vara gullig familjehund även arbetar som polishund.

Schäfrar är ju som bekant inte avlade och födda för ändamålet som vi noffar är,

därför går hon på fortlöpande polis-träning tillsammans med sin husse, Svante.

Svante har dock visat sig ha lite problem med vissa övningar och för att min kompis polistjejen skulle komma

vidare i sin träning så frågade hon om jag kunde tänka mig att hjälpa henne en smula.

Såklart jag gjorde! Jag slängde på mig min uniform och tänkte blåljus hela vägen till brukshundsklubben där Dessan-Pessan (vi kallar henne så)

väntade med sin Svante. Svante heter egentligen Svante Henrik i stamtavlan, men kallas bara för Svante under träning och sådär.

Först fick jag förklarat för mig lite granna vad det var som min kompis ville ha hjälp med.

Sedan satte jag igång och jag började att träna ”utryckning” med Svante och jag tyckte nog att han hängde med rätt så bra.

Fast helt klart behöver han nog ägna några timmar på löpbandet i vinter. Så skall det nog bli ordentlig fart under kängorna.

Inte en hopplös situation just när det gällde den biten alltså!

 

 

Sedan fortsatte vi med lite obligatorisk kontroll av våra vapen. Svante fick kolla in mina vapen och jag fick nosa på hans.

När vi var överens om att allt såg glänsande och fint ut fortsatte vi med nästa moment.

 

 

Och nu taktiksnackade vi lite om hur man bäst fångar bovar. Vi hade en ”leksaksbov” som vi skulle prova på och jag tror att Svante blev en

hel del imponerad över hur jag fångade denne! Fast sedan hade vi lite olika åsikter om hur vi skulle gå vidare.

Svante började prata om ”gripa-anhålla-häkta” medan jag mer var inne på det enklare  ”gripa-döda”.

Vi kom aldrig överens om hur vi skulle göra utan lät den saken bero.

 

 

Den fysiska träningen gick faktiskt över förväntan! Jag tycker att Svante hängde med bra när jag tränade fot med honom och hopp

över hinder behövde han inte så mycket träning på heller. Fast visst fanns det en del finslipning att fixa till!

Ändå var jag överraskad över hur duktig han var.

 

 

När vi kom till höghöjdsträning gick det dock lite sämre. Svante vägrade resolut att ge sig upp på högre höjder än sin egen midjehöjd.

Han vågade dock gå bredvid mig när jag visade honom hur man balanserar på höjder som är flera gånger högre än hela ens egna höjd.

Jag tror att detta blir något som Svante kommer att träna en del på i vinter. Han tyckte nog att det var lite pinsamt att han inte

vågade ens prova balanshindret!?

 

 

Som ni ser så avslutade vi vårt pass med att ta ett porträttfoto av oss och visst är vi stiliga i våra uniformer.

Matte hon liksom bara smälte!

Jag tror säkert att jag kommer att få anledning att återkomma med rapporter om hur det går för polishunden och hennes husse.

Vi hoppas att dom klarar höjdprov, skottprov och huggprov så att dom kan ut och fånga bovar!

Med mina tips för vidare träning av Svante tror jag säkert att det kommer att gå strålande för det här ekipaget!

/Kråkan