Ja, jag är alltså matte till alla djuren här uppe på Trollberget

 

Jag heter Anna-Karin och innehar 31 års livserfarenhet.

Erfarenhet av hund har jag sedan sjuårsåldern och det där med katt kom in i mitt liv när jag flyttade ut på landet

under en period under nittiotalet.

Det var tänkt som en ”musjägare”, men blev en ”gosegris med viss smak för möss” i stället.

Nu kan jag inte tänka mig livet utan katt helt enkelt!

Sedan jag utbildat mig till Djursjukvårdare och flyttat ut på landet ”på riktigt” tycks min flock bara bli större och större.

-Och jag stormtrivs!

Mina bondkatter är katter som kommit in på den djurklinik jag arbetar på för att avlivas.

Vissa individer måste man bara ta med sig hem. Mina vänner pustar och stönar över min flock,

eller kanske rättare sagt storleken på den. Men vi trivs fint i storfamilj och om katterna inte vill umgås med jyckarna

så har dom ett eget ”katthus” där dom kan slappa och mysa utan skarpa terrierögon som följer varje steg dom tar.

Det skall vara skönt att vara katt!

Min Ocicat är en frisk fläkt i samlingen av djur.

En mer bestämd dam har jag sällan träffat och jag älskar henne! Hon säger som det är,

sedan är det upp till en själv att tolka synpunkterna!

Skönt skall det också vara att vara hund. Min borderterrier skaffade jag när jag gick utbildningen till djursjukvårdare.

När ”vi tagit examen” och skaffade oss den där efterlängtade stugan på landet var vi ju tvungna att skaffa en kompis till bordern.

Det blev en norfolkterrier som kom in som ett jehu i våra liv.

En ettrig liten varelse som såg ut som en blandning mellan marsvin och ekorre!

Men ack så gó och rar. Trollet är hennes namn och i somras fick hon två små ljuvliga döttrar,

varav en ju naturligtvis fick stanna hos sin mamma och sin extramamma.

Så var dom tre stycken helt plötsligt. Valpkurs i höstas för Grodan,

och där sammanstrålade vi med den andra valpen (Ester) och dennas flock.

Det är ett previlegium att få umgås efter det att valparna fått sina ”nya hem” vid åtta veckors ålder.

Både för mig och för hundarna.

Umgänget med mina djur är det jag värdesätter mest i livet.

Att ha sällskap i alla sammanhang är väldigt roligt. Oftast.

När man skall gräva ned en planta i trädgården till exempel och det är tre nosar och sex framtassar i hålet

som mycket sakta blir till är lite jobbigt, men mycket underhållande. The more the merrier….

Jag hoppas med denna hemsida kunna sprida lite glädje och inspiration till både hundägare och icke hundägare.

 

Skriv gärna synpunkter i gästboken!

 

 

Min bästa vän, Dvärgspetsen Grazzie

/

Anna-Karin