En sak jag fick lära mig år 2005 är hur det är när man måste inse att en av ens hundar faktiskt är i behov av att få en ny flock

att måna om.

Så var det för mig och min älskade Tårtan som hade tagit på sig polisrollen i flocken på ett alltför påtagligt sätt.

Tro nu inte att Tårtan var ett monster!

Nej, det är den mest ljuvliga lilla varelse man kan tänka sig, men hon var med människor hellre än med hundar och

på något sätt kände hon sig nog både klyftigare och lite mera värdig än ”gemene hund”.

Redan som femveckors valp bestämde hon sig för att hon var ”mattes hund” och förblev vid min sida tills hon fick ett nytt hem….

….för mitt i bedrövelsen med att vara tvungen att flytta på antingen Tårtan eller alla andra hundar i flocken,

så fann vi ett avtalspensionerat par nere i Götene samhälle. Paret hade haft norfolkterrier tidigare och ville helst inte ha en valp.

Vad passar då bättre än ett 100%igt charmtroll, med nos för det roliga och ämne inom både lydnad och agility?

Alla var överens om att faktiskt inget kunde passa bättre och paret Anitha och Roger föll självklart

som furor för Tårtan och hennes oemotståndliga personlighet.

Flytten gick av stapeln och den lilla hunden fann sig väl tillrätta.

Att jag grät och inte kunde äta ordentligt på flera veckor är en annan historia….

Efter en tid bestämdes att Tårtan skulle flyttas över på alla papper till den nya familjen, och vi träffades på neutral plats för att göra upp alla detaljer.

Platsen blev naturligtvis på det lokala caféet som även är Tårtans sponsor inom agilityn.

Husse Roger kunde vid tillfället knappt röra sig för han hade ramlat ner från en stol vid ett halnings-hissnings-moment av jubilerande svägerskas flagga!

Rygg och rumpa var alldeles blåsvart! Men jag och Anitha servade glatt med bakelse och kaffe. Allt var väl.

Snart började dock Tårtan att bete sig mycket underligt!!

Redan från dag 1 i den nya flocken hade Tårtan funnit en riktig promenadkompis i Roger och njöt för fulla drag av att patrullera

Götenes gator och rekreationsspår. Husse är pensionerad polis –vilket passade Tårtan alldeles utmärkt!

Nu började hon däremot att spjärna emot när det vankades promenad –med husse. Matte Anitha gick hon glatt med.

Hon hade tidigare inte brytt sig särskilt om att Anitha försvann på småärenden,

men nu började hon att ligga under hallbyrån tills matte kom tillbaka. Husse ville hon inte vara med!

Nästa fas blev att hon började kräkas allt som oftast.

Sedan ville hon inte äta.

Och till slut såg hon bara olycklig och sjuk ut på sina ögon.

Veterinär uppsöktes och hunden remitterades till djursjukhuset. Personalen såg genast att hunden var mycket sjuk,

och nu skulle man ta reda på orsaken.

Man tog alla möjliga sorters blodprov. Inget fel på det blodet inte.

Återbesök med ultraljud blev det sedan. Tårtan hade bara friska och fina organ i sin lilla kropp! Så vad var då fel med hunden!!???

Lösningen kom en dag strax därpå.

Husse Roger fick åka till sjukhus.

Han hade svårt att hålla i besticken när han åt, han hade svårt med balansen och hela hans kropp ”drog åt vänster”.

Vid sitt flaggstångs-uppdrag månader tidigare hade han slagit i huvudet och fått blödningar på båda sidor av hjärnan.

Dessa blödningar tryckte nu på nerver som påverkade balans och koordination!

Detta hade Tårtan känt av på ett mycket tidigt stadium och helt enkelt mått otroligt dåligt för att hennes husse var sjuk.

Att hon inte ville gå ut på promenad med honom är självklart under givna fakta.

Hon kunde ju inte ta ansvar för sin husse som hon upplevde som en tickande bomb! Hon hade blivit

sympatisjuk och mådde dåligt över husses tillstånd!

Roger opererades på Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg och när han kom hem igen låg Tårtan hos honom i sängen hela dagarna.

För nu skulle husse bli bra igen!

Nu, ytterligare månader senare, är Roger och Tårtan återigen ett oslagbart team när det gäller både promenader och annat bus.

När kopplet kommer fram skriker hunden av glädje!

För Roger har Tårtan betytt otroligt mycket under rehabiliteringen.

En oförställd glädje och åtskilliga noffepussar har gjort hans arbete att bearbeta den senaste tidens händelser lättare.

Vi vet ju alla hur noffehumor fungerar –läkande och välgörande på alla sätt.

Tårtan har gjort att Roger inte tappat gnistan utan har kommit ut i alla väder och fått assistera henne

på sina polisiära uppdrag i åkerkanter och diken….

När man tänker på detta händelseförlopp och den lilla röda hundens reaktion på vad som hände i husses kropp

–utan att HAN ens var medveten om problemet- så förstår man det här med assistanshundar på ett helt annat sätt.

Det känns självklart med hundar som kan indikera förestående epilepsianfall, sjunkande blodsockervärde och liknande.

För mig som Tårtans uppfödare och bästa vän under hennes första två år betyder hela historien att jag hade rätt.

Tårtan är helt klart en hund utöver det vanliga!

Nu fortsätter arbetet för Tårtan att hålla husse glad och vid god vigör medan husse fortsätter att behandla

Tårtan som den lilla prinsessa hon är helt övertygad om att hon är!

 

/Anna-Karin Gagnemyr

med tillstånd av Husse Roger och Matte Anitha