När Trollet åt en Padda!

 

Sedan var jag ute en annan kväll. Var lite småsugen. Mest på kexchoklad.

Anledningen till att jag tjatar om just den chokladen är att Grynet provat både den typen och vanlig Marabou

ljus choklad genom att hoppa upp på bänkar och bord som en cirkushund på hunddagis i Slöinge och försett

sig med just dessa två sorter, och hon säger att kexchokladen är så käck med det lite krispiga…

Och det Grynet säger skall man alltid tro på och ta på allvar. Hon bara vet allting hon.

 

Vad Grynet inte hade provat, och som jag tänkte bli den första i ”Gagnemyrflocken” att testa var att äta en padda. –Hel!

Och just denna sugna kväll hittade jag en snygg padda utan jord på hela kroppen och slukade honom med simfötter och allt.

Vad jag nu inte hade räknat med var att han skulle göra motstånd efter det att han slunkit ned i min lilla sjumånadersmage.

Han for omkring som ett skållat mej i magen, hoppade upp och ned och spottade och fräste. Han slog mot min galla,

han skydde inga medel, och allt detta resulterade i att matte trodde att jag var sjuk! För helt ofrivilligt så for jag fram och tillbaka,

över bord, stolar och mattor. Vidare under täcken och kuddar i sängen och ned från densamma igen. Och så höll det på.

Jag höll på att få spader! Samtidigt som denna bergochdalbana fortskred så kom det spott och fräs, som paddan producerade,

upp ur min mun och matte trodde ännu mera att det var jag som var sjuk! Samtidigt som jag rusade runt,

upp och ned i huset försökte jag verkligen att förklara för matte att det var paddan som mådde lite kymigt,

men hon hängde ju inte med i min vilda framfart så hon förstod inte mina, som hon tyckte, osammanhängande meningar.

 

Då kom nästa chock. En cortisontablett trycktes ned i min hals, för nu började matte befara att jag blivit biten av en huggorm!

(Som om jag inte skulle kunna en sådan enkel sak som att finta bort ett djur som ser ut som en slang!?)

Matte väntade tålmodigt och försökte hålla fast mej, men paddan hoppade jätteeffektivt rätt ur hennes grepp

och så var cirkusen igång igen.

Det var som att cortisontabletten fungerade som anabola för paddan för det var ett starkare sprattel nu.

Matte höll på att få ett nervöst sammanbrott och jag tyckte att det var jobbigt rent konditionsmässigt och dregelmässigt också.

Nu hade jag börjat springa i tidigare banor och slirade i slem som paddan spottat ur mej och som runnit ned på golvet.

Jag hade det riktigt jobbigt, det hoppas jag att ni förstår. Grynet däremot hon satt och smålog i soffan och

tyckte att jag såg störtlattjo ut.

Nu stod jag inte ut längre! Jag bestämde mej för att spotta ut eländet eftersom han ställde till ett sådant jäkla rabalder i min lilla kropp.

Jag såg ingen annan utväg helt enkelt. Vem vet hur länge en padda orkar hoppa runt? Det är ju det dom gör hela dagarna, så tränat hade han ju gjort.

I alla fall så spottade jag ut honom, och vad jag vet så lever han fint i Idala än idag och väntar på att gifta sig och skaffa yngel

(baske mej om jag inte såg honom med en tjej härom kvällen). Jag försökte hitta någon annan, mer villig,

padda men dom som jag såg som potentiella munsbitar förvandlade sig snabbt till höstlöv när jag attackerade dom.

Ja, ja. Jag är i alla fall den första fyrbentingen i det här gänget som har haft en hel padda i maggen och sedan varit så godhjärtad,

för att inte säga barmhärtig att jag lät honom löpa.

-Jag är så snäll!

 Trollet

 

Som tillägg till den här historien kan jag ju berätta att när jag fick två små valp-tjejer så skulle dom ju döpas till något

passande som liksom utmärkte mig, och alltså den halva genbas de har att stödja sig på inför livets prövningar….

Så det bidde ”Rima” och ”Rana”.

Nå, ni som nu kan elementär latin förstår precis varför det blev dessa namn, men för er som inte vill klura och starta

gissningslekar med budgivning inom familjen och prisutdelning till den som gissar minst fel så skriver jag betydelsen

mycket smått längst ned….Jag kan också berätta att jag lyckades övertala matte,

nästan rent klärvoajanskt, att Rana skulle få stanna, men jag tänker inte prexis smaka på ´na,

även om hon i uppfostringssyfte fordrat en del närkamper!

                                                                                                    Trollet

 

(Rima = att genomböka / att genomsnoka)

(Rana = groda / padda)