December 2002; Trollet säger tack för i år!

Vilken vår, vilken sommar, vilken höst och vilken vinter! Vilket år? 2002!

Nu är det hög tid att blicka tillbaka och summera de erfarenheter man gjort under året som gått.

Kanske har man rent utav lärt sig något som man kan dra nytta av det kommande året? Nåja, det återstår att se.

Det är så mycket som svirrar i huvudet på mej när jag drar mej till minnes.

Högst av allt skattar jag nog att det här med valparna. Alla känslor var liksom involverade.

Allt från magont, njutning, skärande smärta, fniss och glädje, trötthet, uppgivenhet och till sist stolthet!

Att äta en hel flugfångarpåse fylld med ett halvkilo döda flugor i biologiskt nedbrytbar, och för hundar ogiftig,

as-luktande vätska var nog roligast ändå.

Vi delade systerligt mellan oss alla vovvar i familjen. Matte ville inte ha.

Vi ville inte ha ett bad efteråt, men det fick vi i alla fall…

Tråkigaste under året var när matte ansåg att jag var smällfet (?) och satte mej på hårdbantning. 

Ledsammast var nog när min andra valp, Ester, for iväg med sin nya och underbara familj.

Lyckligast blev jag när samma valp kom hem till oss för en veckas kollo när hennes familj var och åt glass och gick på museer.

Tröttast var jag när valparna krävde ständig passning och piggast var jag när molnen drog ihop sig,

släppte väder (regn, eller blötsnö) och marken blev mjuk och lättgrävd.

Godast var den hela matjesfilé jag snodde från sommarbordet medan matte var och fixade mer gräslök.

Inget är godare än stulen frukt… Jag slukade hela firren på längden och liksom kasade ner den i halsen när matte

förskräckt kom tillbaka med sin gräslök till sista sillen. Hon åt aldrig upp gräslöken. J

ag blev kallad för måsen i flera veckor efter händelsen tack vare mitt ”bordsskick”, men hellre en mås än en mes!

Skönast var att slippa åka på utställningar i år. Det räcker gott med mattes kläm-och-känn, trimning och tandborstning,

kloklipp och evigt pussande. Nöjsamt var det att berätta om mina upplevelser och delge mina forskningsresultat i Noffenytt,

men nu tar vi ett sabbatsår. Jag är valp-ledig from 1/1-03 och ett år framåt. Man vill ju ge sin valp en bra start i livet, eller hur?

År 2004 återkommer jag med en ny veterinandrapport inom ett spännande område.

Jag avslöjar inte något ytterligare mer än att jag under nästkommande år i kombination med min valp-ledighet

planerar att säkerställa bra metoder för att….Jag kan tänka mej att Grodan (min hemmavarande valp alltså)

kommer att ha en hel del att berätta, men hennes handstil är extremt svårtydd och så är också hennes tal i detta nu.

Tonåring ni vet. Mest enstaviga ord. Men mycket bus i den lilla kroppen. Det är så att jag blir riktigt, riktigt stolt över hennes påhitt!

Bäst var hon när hon var på sin första inofficiella utställning och inte tog ett enda steg i ringen! Det är en valp i min smak det!

Att kategoriskt kunna vägra att lyfta på rumpan trots godis, pip-mus och till sist drag i koppel! Det är inte dåligt!

Att hon föll för grupptrycket på noffe-specialen må vara hänt. En lapsus.